Sitter här i novembermörkret och tänker tillbaka på sommarens strandliv. Vi var där med barnbarn, barn, hund och lite tillbehör. Det förutsätts att det är varmt och att solen står högt i skyn. På vissa stränder får man köra bil ända ner till strandkanten, Mellbystrand och Skummeslövsstrand är två sådana, där en del av Skummeslövsstrand även tillåter hundar. Riktigt bra.

Så då ska utflyktsväskan packas. Är barnbarnen med så ska det finnas kanelbullar och saft. Kakor, nja våra barnbarn tycker inte riktigt om det, och det är jag glad för. I stället är det andra ätbara saker, kanske en kall välgrillad kyckling eller en Coslow-sallad. Det ska vara lite stuns i och det ska smaka mycket. Det är saker som även vi vuxna uppskattar. Kaffet på termos är självklart. Och om nu hunden följer med, så ska han ha vatten, mycket vatten.

Vid ankomsten till stranden backar man in bilen så att bakluckan är mot vattnet. Det är praktiskt, då kan vi ha bakluckan öppen och hunden kan välja var han vill ligga. Vi vuxna krämer ner oss i var sin stol och barnbarnen bygger sandslott. Men innan allt detta mys måste vattnet undersökas, åtminstone om det är badvänligt rent temperaturmässing. Så på med badkläder och ta de små försiktiga stegen ut i vattnet. Ofta tycker åtminstone jag att det är alldeles för kallt. Barnbarnen tycker inte det. Jag får bita i det sura äpplet och följa med. När kroppshyddan har kommit under vattnet brukar det bli ganska skönt. Lite lek och lite stoj senare går vi upp. Där serveras det medhavda. Det gillar barnbarnen, sitta insvept i ett badlakan, lite huttrande, dricka saft och äta mormors goda hembakade bullar. Då är det fest på Skummeslövsstrand. Jodå, även hunden får smaka av mormors goda bullar, dock får han ingen saft. Han är relativt nöjd med att bara få följa med. Blir det dessutom en kanelbulle, ja då är lyckan fullständig.

En dag på stranden med barnbarn, hund, kaffe, hembakta bullar och saft. Så enkelt, så uppskattat.